.

ensam igen

Jag läser

jag inbillar mig att ha hittad den perfekta kombinationen av böcker - att läsa i en avlägsen salig stuga i fjällen...

Bhagavad Gita, Iliaden, Den Gudomliga Komedien och Ulysses!

Dra åt – andré breton

Min Älskade är en svettsur gummisko
Med ingrott tobaksspån
Med rutna frukter och svinkött
Min Älskade är vämjelig äcklig och skön
Som den behårade gnun
Som röv som lort
Och Solens siste duschande strålar
Med klor och grenar från Allah Till Baal
Till frände och fiende
Min Älskade är hatet till den dikt – och dig – man måste skriva
Min Älskade är svettbefriad som ett svin
Slemmig som månen och fett som en tulpan
Min Älskade är vätskan i ett glas inlagd sill
Min Älskade är fisken i havet
Min Älskade är bubblarna i bäcken
Som torkar ut – i mundingen
Af en babian af en val
Af et hav af en öken
Min Älskade är tisteln i öknen
När inget annat är kvar
Är kvar i tistelns gift
I tistelns saft
Är Min Kvinnas safter
Grädde och honung och och och och och och och
Och min Älskade är Och
Och död
Och levande
Död levande
Levande död
För att min Älskade är i mitten av vägen
Framför lastbilen
Tågehorn* och fågelsång
I livet af lyckans vrå och skrål
Och allt det där andra
Med Guds list i handen är
Min Älskade en sömnlös alkis
Dilettant och gangster är min Älskade
Alt jag har
Min Älskade är den fria kärleken
Min Älskade är ljus och mörk
Som en Engel som en kärring
Borta utan att veta om det
Med naivt och arrogant
I box sättande
Älskande Älskade
Älskade, Älskade
Med hat och sorg och samvete sannhet verklighet dumhet kärlek tråkighet tomhet
Med alla möjliga –heter
Är min Älskade inte allt detta och ändå allt detta
Min älskade Min Älskade Min älskade
Ärlighet

Argh – Jag älskar dig
Min fucking kärlek


--
Johannes Duelund’s svensköversättning av Fuck du er klam andré breton
*går inte att översätta då JOEL ANDERSSON , har min Dansk/Svensk ordbok.
27 april 2009, Kristianstad

Fuck du er klam andré breton

Min Elskede er en svedsur gummisko
Med indgroet tobakskrads
Med rådne frugter og svinekød
Min elskede er klam og ækel og dejlig
Som den behårede gnu
Som røv og lort
Og solens sidste stråler
Med kløer og grene fra Allah til Baal
Til frænde og fjende
Min Elskede er hadet til det dig man skal skrive
Min Elskede et svedløst som et svin
Slimet som månen og fed som en tulipan
Min Elskede er saltlagen i et sildeglas
Min elskede er fisken i havet
Min elskede er boblerne i bækken
Som tørrer ud – i mundingen
Af en bavian af en val
Af et hav af en ørken
Min Elskede er tidslen i ørkenen
Når intet andet er tilbage
Er tilbage i tidslens gift
I tidslens saft
Er Min Kvindes safter
Fløde og honning og og og og og og og
Og min Elskede er Og
Og død
Og levende
Død levende
Levende død
For min Elskede er i midten af vejen
Foran lastbilen
Tågehorn og fuglesang
I livet af lykkens vrå og vræl
Og alt det der andet noget
Med Guds gummisko i hånden er
Min elskede en søvnløs alkoholiker
Dilettant og gangster Er min Elskede
Alt jag har
Min elskede er den frie kærlighed
Min Elskede er lys og mørk
Som en Engel som en kælling
Borte uden at vide det
Med naivt og arrogant
i kasse sættende
Elskende Elskede
Elskede, Elskede
Med had og sorg og samvittighed sandhed virkelighed dumhed kærlighed kedsomlighed tomhed
Med alle mulige –heder
Er min elskede ikke alt det her og alligevel alt det her
Min elskede Min elskede Min elskede
Ærlighed

Argh – Jeg elsker dig
Min fucking kærlighed


--
Johannes Duelund
26 april 2009, Kristianstad

Yngve i skyen

”Vil du høre noget?
En dag så jag en sky over byen –
som lignede en hund,
der løb.
Den gøede og logrede.

Men så ændrede hele himmelen sig pludselig –
mens hunden bare løb og løb
deroppe.

Men ved du hvad,
Jarle?
Den ved det.

At
det snart er slut.
Den ved, at når skyen
opløses, så
dør den.

Men ved du hvad?
Mens den dør,
husker den,
at den har været en hund.”


--
Yngve til Jarle, i Mannen som elsket Yngve.
Arrangeret av Johannes Duelund,
26 april 2009, Kristianstad

En målare ser sig själv

Text Johannes Duelund
Bild: Max Ernst, self portrait 1909




Du säger att
konst inte har något med smak att göra
och ändå sväljer du dina ord
med iver

Goda idéer föds av chansen
goda, goda, goda, Groda, groda, groda, goda, goda, goda
du var fransk, tysk, italiensk och alt möjligt annat

Men ironi var din innersta smärta,
vist var det.
Så måste det va’

Du ler med fingrarna mot knäet
och du skrattar med öronen mot magen
lyssnar rakt fram med en blick täckt med tomhet
din näsa är öm

Jag ser dig. Jag ser dig.
Jag ser dig, jag ser det

Hela vägen valde
du
hela valet vägde du – och du bara gjorde det

Såg du dig själv
Förlorade du målaren
Innan loplop, innan du
gick

ty innan
du dricker
dina bilder
med dina
ögon, ska
jag fråga

vad tänkte du när loplop blev dig.
vad tänkte loplop när du gav dig av.
vad gav det dig att skapa detta syn

var det Du eller Dig?

24 april 2009, aften

Jeg kogte ris op i én del vand. Hældte ved ekstrakt af suppe på suppe a’ ingefær, fennikel, cayennepeber, rosiner, korianderfrø, spidskommen, kanel og selvfølgelig løg, hvidløg og gulerødder (og højst sandsynligvis hvidkål) - det hele spidset med yoghurt og citron. Imens risgryden trak smag, blandede jeg vildtfarsen med groft hakket hvidløg, feta, sesamfrø, sort peber, salt, groft stødt spidskommen, timian og basilikum. Herefter var det tid til at løfte låget på den simrende gryde og ligge stykker af friske og kløftede løg, tomat, champignon og peberfrugt ved. Låget lagde jeg atter på mens jeg satte en pande ved, på fuld varme. Da panden røg dryppedes der olivenolie og en klat hvidløgssmør ved. Og præcis som smørret er smeltet ligger jeg mindre frikadeller af farsen på panden, mens jeg satte varmen ned til det halve. Inden jeg vendte frikadellerne, lagde jeg en stor humpel agurk i, rev en håndfuld frisk persille i risgryden og rørte rundt. Tilbage til panden vendte jeg frikadellerne, slukkede varmen og lod dem stå et kort minut. Jeg serverede mig det hele, med risgryden i en skål, frikadellerne ovenpå, toppet med en skvis citron, friskbagt brød ved siden og et glas vand.

Jeg takker for maden der er mig givet.

En arkitektonisk pärla

Redan innan jag går upp för entrétrappan och in i museets förhall och butik, förnimmer jag ett harmoniskt lugn. Även om där denne torsdag förmiddag kl. 11.00 är förhållandevis människotomt, tycker man förnimma denne stämning af harmoni, frid och gästfrihet som ett oupphörligt märke på konstmuseet Louisiana.
Särskild denne omtalade gästfrihet går inte att ta misse om, när man väntar tillsammans med ett bunt barn i åldern 3-6 år, ett pensionärspar och några unga cykelresande från tyskland, innan dörrarna och museet öppnar. Detta är en stor del och ett bra exempel på den hjärtvarma danska kulturen. Alla är välkomna.
När man valde att bygga Louisiana, tog man särskild hänsyn till den omkringliggande naturen, något man tydligt märker när man glider runt på museet. Man går fram och tillbaka mellan väggar, hallar, gånger, små och stora rum med känsla av grotta, men även stora och små rum vackert belysta artificiellt eller med panorama fönster ut mot havet, skogen, sjöträdgården eller den vackra parken med skulpturer som smälter melodiskt in i omgivningen.
Museet verkar nästan som en mullvadlabyrint, vilken i sin arkitektoniska föränderlighet, alltid är ny och främmande och inte minst intressant för varje besökande, ny som gammal. Och det är just ett av Louisianas skönhetsmärken, att den alltid ändras och anpassas inför varje ny utställning. Rum öppnas och stängs. Museets personliga samling flyttats till nya platser – så även dessa verk kan upplevas med nya ögon, varje gång man hälsar på Louisiana – och väggar byggs eller rivs, samtidigt med att man målar om och ändrar belysning. Och just detta gör Louisiana så egenpräglad och unik. Och trots – eller kanske på grund av – denne evigt förunderliga föränderlighet, av den grundläggande interiören, känner jag mig alltid hämma på Louisiana. Det är en miljö som inte begränsar sig.
När man börjar bli trött eller behöver en förfriskning, kan man smyga ut genom en av de små dörrarna, ut till den fridsamma parken eller sjöträdgården och eventuellt upp till det idylliska och dock moderna Louisiana Café, som bjuder på en av Danmarks vackraste panorama utsikter över Öresund. Bäst blir upplevelsen dock när man som i trance har flutit runt i museets underjordiska rum, och plötsligt möter en virveltrappa vilken man utan att fråga, smyger uppför och hamnar på Louisiana Caféet. Här möts man alltid av trevlig personal lika väl som den evigt tålamodiga och fackkunniga butikspersonalen.
Efter en fika på museet förundras man, när man går runt i parken, över hur stort museet reellt är. Det ser inte av mycket ute- och uppifrån. Men museet rymmer trots allt en hel dags vandring. Och bakom caféet, nere vid sjöträdgården, gömmer sig en lekplats som väcker lekfullheten i alla åldersgrupper. När man är ute i parken bör man även iaktta hur museet, barmhärtigt och ömt, är sammanflätad med den naturliga omgivningen. Museet smälter in med naturen och blir i sin helhet en arkitektonisk pärla, oundviklig för en vällyckad resa i Det Danske Land.

Museet har öppet 11-22 tisdag – fredag, 11-18 lördag – söndag, märkesdagar 11-18 och måndag stängt, en enkelbiljett kostar 90 dkk, och unga upp till 18 år, gratis. Louisiana är en perfekt attraktion för familjen, klassen, gänget, de nyförälskade, de gifta, turisterna, pensionärerna, de lokala...

!--ColorQuiz.com code-->

I took the free ColorQuiz.com personality test! "Lives life to the fullest. Has a high energy leve..." Click here to read the rest of the results.

Jeg savner dit selskab,
dit ærlige sind og din gode person.

Jeg gjorde dig ked af det. Jeg var fej og svag.
Vidste ikke bedre, formåede ikke bedre...

Og måske er de gode minder langt væk,
men følelsen af tryghed er der endnu.

Du er det allermest renhjertede menneske jeg har kendt.
Jeg ønsker intet fra dig, kræver intet.

Jeg ved bare at der dybt i min krop, som en del af mig,
pulserer en blodåre, med tanken og mindet om dig.

Jeg er din ven.
Det håber jeg at måtte forblive.

Du er for mig uundgåeligt,
om du vil eller ej,
en engel for mig.


Til Louise

Også i morgen